40 år ung, med en lång och trogen tjänst i den så kallade IT-branschen bakom mig, gjorde jag författardebut under hösten 2002. Min första roman, Svarthöfde, är en berättelse som börjar där Frans G. Bengtssons Röde Orm slutar, men denna gång får vi följa hans son, Svarthöfde, på livets färd.
Hur man överhuvudtaget kommer på idén att skriva en fortsättning på ett så känt verk som Röde Orm, är inte det enklaste att svara på. Jag började nog skriva berättelsen om Svarthöfde som någon form av personlig terapi, men kunde helt enkelt inte sluta när jag såg hur berättelsen fick liv framför mig.
Efter att jag som tjugoåring läst Röde Orm för första gången blev jag så fascinerad att jag inte läste någon annan bok på över tio år. Den humor som Frans G. Bengtsson ger prov på i berättelsen om Röde Orm är brilliant och dess like har jag aldrig senare funnit.
Det fina med att skriva om vikingar är att det kan bli humoristiskt i vilken händelse som helst, bara för att de är som de är. Hör bara på detta sista kväde av vikingen Atle, just innan han faller ner död, efter att ha stått i full fridfullhet och betraktat sina åkrar och då överrumplats med ett välriktat kastat spjut:
"Den här sortens bredbladiga spjut är mycket i bruk nu"
Mikael Westlund
e-post till Mikael Westlund: mikael.westlund@nordiclan.se