Uppsatsskrivning. En del människor får krypningar i huden av obehag vid blotta tanken på att försöka hålla pennan i rörelse i timmar. På befallning dessutom. Än värre upplevs det om ämnet är bestämt på förhand. Något torrt och trist och ointressant. Tiden segar sig fram. Efter en timme är papperet fortfarande blankt.
Själv minns jag att dessa stunder av skrivande var det absolut bästa, i en annars ganska tråkig skolvärld. Oavsett om jag själv fick välja ämne eller om någon vuxen dikterade villkoren, så räckte tiden aldrig till. Jag skrev och skrev. Papper efter papper fylldes av blyertskladdiga bokstäver. Ofta sneglade jag oroligt på den stora väggklockan och undrade hur jag skulle hinna få min berättelse färdig.
Skrivandet har alltid varit viktigt för mig, men jag är en utpräglad "periodare". Ibland kan det gå väldigt lång tid utan att jag skriver något annat än inköpslistor till affären eller anteckningar på jobbet. Plötsligt sköljer berättarlusten över mig igen och jag bara måste få mina tankar nedskrivna. Då sitter jag uppe långt in på nätterna, tills jag inte orkar hålla ögonen öppna.
Jag arbetar på en folkhögskola, som lärare i miljö- och naturkunskap. Utöver de ämnena undervisar jag i jämställdhet och i vår "skrivarverkstad". För mig är det världens roligaste jobb - varenda dag får jag ägna mig åt de ämnen som berör och engagerar mig allra mest!
Att resa är ett annat stort intresse, liksom att köra motorcykel. Tyvärr har det inte blivit så mycket åkt de senaste åren. Utbyggnad och renovering av vårt lilla torp tar mycket tid. Det finns alltid något att göra i trädgården eller med det gamla huset, där jag bor med min man och vår snart tvååriga dotter.
tillbaka