Liina Talvik

En gång när jag var lite, tre högst fyra år, frös jag så mycket så jag satte på mig åtta par byxor. Jag hade tydligen gott om byxor.
Det där minns jag inte själv. Det har min mamma berättat. Däremot minns jag när vår nittio kilo tunga S:t Bernhardshund la sig i min säng eftersom han frös. Han hade väl inte lika många byxor som jag.
Naturligvis var det bara på vintern som jag frös. Och bara när jag var i barnkammaren där det inte fanns någon värme. Jag var hellre i köket. Där fanns både mamma och vedspisen.
På lördag kunde jag också få vara inne hos pappa. Det var väldigt spännande för där inne fanns det en gasolkamin. Den väsde. Egentligen var jag lite rädd för den, men det var ju varm och skön, förstås. Ja, jag vet, jag var lite fixerad vid det där med värmen, men det hade ju sina orsaker.
Pappa hade inte bara gasolkamin. På sommaren byggde han en eldstad av röda tegelstenar där vi grillade kyckling. Min syster och jag brukade sitta på varsin fin stol som vi fått av mormor en av de där kalla jularna.Jag gillade kyckling. Det gjorde vår hund också. Dessutom gillade han fisken som pappa hängt på tork i en fjällbjörk. Den fisken var jag inte alls förtjust i. Den luktade illa och hängde i samma björk som min gunga.
Egentligen skullle jag skriva en presentation av min själv, men det blev visst lite si och så med det. Om du vill kan du klicka över till min
Liinas hemsida
Kanske finns det lite mer matnyttigt där.

Böcker av Liina Talvik