foto Jacob Forsell

Johanna Strömberg

Var inte rädd för motgångar det är i motvind - inte medvind - som en drake stiger

Vissa människor tycks hamna på den raka och plana vägen här i livet. De verkar inte mötas av några större hinder eller motstånd, och de kan klaga över förkylningar utan att alltid tänka på hur glada de är att det just bara är en förkylning.

Jag tillhör inte dem.

Nej, jag hamnade på den snåriga lilla stigen i skogen, med många stenar och uppförsbackar. Men så är det nog, att i de taggigaste snåren växer de allra vackraste blommorna. Kanske är det också så, att fastnaglad och blödande i snärjig slingerskog tvingas man stanna upp och njuta av naturens underbara dofter. För att uthärda smärtan. Man ser skönhet som man kanske hade missat om man gått den raka och till synes ganska enkla vägen. Och om sen stigen för en stund planar ut och blir lite lättare att gå, kan det tyckas som ett helt mirakel. Medan de på den raka, släta banan klagar om ett gruskorn hamnar framför deras fötter och förstår inte att uppskatta att vägen är lättframkomlig. Och många verkar missa smultronen som växer vid vägrenen.

Ingen vill bli sjuk i leukemi som 23-åring, och ingen annan gång heller förstås. Men ibland blir man det ändå, vilket ger livet en helt ny dimension. På gott och på ont. Intensiteten på livet skruvas upp och man kan plötsligt njuta hejdlöst av sånt som tidigare bara fick passera. För vem vet om det finns en framtid? Det är ögonblicket som existerar, inget annat. Fast ögonblicket kan förstås göra ont, men smärtan tycks kompenseras med intensivare kärlek, intensivare glädje och ett skratt kan fylla hela universum. Och man kan knappast ana hur blå himlen blir då man balanserar på en sytråd över ravinen.

En rullgardin dras inte ner bara för att man får cancer, snarare så dras en upp! Och om det vill jag berätta.

Stor kram! Från Johanna