En dag satte jag mig i min blå gungstol, framför datorn i vardagsrummet. Mina fingrar började, liksom av sig själva, att dansa över tangentbordet. Förundrat såg jag på bokstäverna som kom fram på skärmen framför mina ögon. Bokstäverna växte till ord, till meningar som blev till en saga. Fascinerat såg jag ner på mina fingertoppar. Var det där orden bodde?

Jag föddes och växte upp i Stockholm på 70-talet. Men när skolan var slut flydde jag staden. Jag var trött på den alltför högfärdiga atmosfär som jag då tyckte färgade city. Under fem års tid flyttade jag runt till olika städer i Sverige för jobb och studier.
Efter underbara år i Uppsala, med studier som dock inte ledde till något viktigare än pluppar i Trivial Pursuit, kom stressen smygande över mig. Jag ville plugga för att bli något. Något annat än student. Jag tog ett beslut och sedan tåget ner till Lund, där jag utbildade mig till mitt nuvarande yrke som arbetsterapeut.

En sommarkväll satt jag på tåget från Lund till Stockholm för att hälsa på min familj. När tåget åkte över broarna in till huvudstaden, blickade jag ut genom rutan. Solens strålar färgade vattnet rött och de gamla husfasaderna stod i bjärt kontrast till den ljusa himlen. Stockholms skönhet slog mig med en sådan kraft att kippade efter andan. Sedan den dagen är jag helt förälskad i Stockholm. Nu bor jag här sedan åtta år och har inga planer på att flytta härifrån.

Till skillnad från många andra, har jag aldrig haft några författardrömmar. Min pappa var inte journalist och jag har aldrig skrivit något annat än dagbok. Om någon hade berättat för mig att jag en dag skulle skriva en barnbok, hade jag förmodligen bara skrattat. För jag visste inte att jag kunde skriva. Men allting förändrar sig och saker och ting blir sällan som man har tänkt sig.

En dag, för några år sedan, föddes idén till en berättelse. Sagan låg och grodde inom mig, skavde och krävde att få komma ut. Tillsammans med min gode vän Nicklas Vagge, började skaparglädjen att växa, vi skrev ihop och med tiden blev tanken till verklighet. Det har varit ett spännande arbete, boken och dess personer har vuxit med oss och vi med dem. Idag är vi stolta författare till barnboken "Full rulle, Tim!"

Kanske är det alla ljusa minnen från barndomen som fick mig att börja skriva sagor? Kanske var det alla sommarkvällar vid lägereldarna som präglade mig? Lågorna som gnistrade, som lockade fantasin att undra vilka troll som kunde tänkas bo under de glödande vedträna. Många är de minnen som växs när jag som vuxen får en chans att komma in i barnens värld. När jag får ta del av deras små funderingar över det stora livet. Sådana dagar går jag alltid hem med känslan av att ha fått något speciellt.

Jag hoppas att jag i framtiden återigen skall bli fångad av en idé, av en berättelse som kräver att få komma ut. Förväntansfull kommer jag att sitta framför skärmen för att läsa sagan som kommer att berättas för mina ögon. Och jag kommer åter att titta fascinerat på mina fingertoppar. För det måste ju vara där som orden bor.