Louise Halvardsson
Min svenskalärarinna på högstadiet kommenterade att jag ofta skrev berättelser med hjältinnor som var tuffare än mig. Och det var det jag hela tiden strävade efter; att bli något annat än en tråkig och ful tjej med höga betyg. Desperat sökte jag förebilder. Alltifrån Linda Skugge till Axl Rose. Man kan väl säga att Linda gav mig modet att skriva och Axl gav mig attityden. Men det var inte förrän jag började knåpa med berättelsen om Amanda - punkindustriell hårdrockare med attityd som jag insåg att jag höll på att släppa på attityden. Min hjältinna var någon som faktiskt var snäppet mesigare än mig; någon jag inte ville vara. För mig är det en tjusning att kunna laborera med verkligheten, att romantisera, dramatisera och utforska hur det kunde ha blivit om inte "om" fanns.
Om jag inte hade lämnat Nässjö efter gymnasiet och åkt till England hade jag inte fått leva och bli inspirerad. Om jag inte hade gått skrivarlinjen på Jakobbergs folkhögskola hade jag inte lärt mig om hjärta och smärta. Om jag inte efteråt hade bosatt mig i Brighton hade jag inte funnit tid och ro. Om jag inte samtidigt hade hållit på med slam- och estradpoesi hade jag lidit av ensamhet. Om jag inte hade vänner som tyckte att jag var allt annat än tråkig och ful hade jag inte fått iväg mitt manus…
Här berättar Louise själv om allt som händer
Om ni vill veta mer kolla in min blogg
www.livinglollo.blogg.se
Louises hemsida
eller skicka ett e-mail:
louise.ha@gmail.com
länk till Louises poesi