Kalle Güettler
Som barn var jag väldigt förtjust i att skriva berättelser, men efter studenten tog vardagslivets ansvar över. Plugg, skoljobb, fru och tre härliga barn fick all min vakna tid. Jag gnodde bort skrivlusten, skrev bara dikter för skrivbordslådan ibland när jag behövde få ur mig en eller annan känsla. Men en dag, när våra tre tjejer hade blivit så stora att de tillbringade hela dagar i skolan, så drabbades jag av en oväntad, omskakande, betvingande skrivlust.
Jag tog ledigt från min lärartjänst i två veckor och skrev som en tok. Från den stunden var jag fast. Jag började jobba deltid i skolan och köra taxi på helgnätter för att kompensera inkomstförlusten. Så höll jag på i nio år tills barnen flyttade hemifrån och min fru och jag drog till landet med hunden för gott. Nu jobbar jag på tisdagar i skolbiblioteket i Hallstavik och är författare de andra sex dagarna i veckan.
Jag skriver i olika genrer för olika åldrar. Mycket realism, men också sagor och humor. Det är kul att utforska olika uttryckssätt och inte fastna i en given form. Jag gillar både att skriva ensam och att arbeta ihop med andra, vare sig det är textförfattare eller bildskapare. Det har blivit ett par böcker tillsammans med författare/illustratörer från andra nordiska länder och fler är på gång. Att göra bilderböcker är speciellt. Bilden och texten gestaltar inte bara samma historia - de kompletterar varandra och befruktar storyn från varsitt håll till en oupplöslig helhet. I det nära samarbetet med illustratören har jag ibland uplevt ett kreativt lyckorus.
Jag jobbar mycket med språket och strävar efter att skriva enkelt utan att det blir andefattigt och blekt. Texten ska fungera att läsa högt. Den ska flyta lätt och tydligt genom sidorna så att även ovana läsare kan smälta den. För mig är rytmen och "ordmusiken" viktiga och jag filar på mina meningar i oändlighet. Det kan ta åratal för en till synes enkel bilderbokstext att "sätta sig".
Jag växte upp i Traneberg, London, Boden och Djursholm. Min fru och jag bodde först på Södermalm och i Gamla Stan, sedan i Bromsten. När vi fick barn flyttade vi till Orminge, en förort till Stockholm. Där rotade vi oss i 22 år. Vi trivdes bra, men när vår yngsta dotter 1996 flyttade hemifrån insåg jag att jag aldrig ville bli en gubbe i ett kedjehus med rutig keps och tax. Jag ville se stjärnorna lysa klart på en himmel som inte förbleknar i motorvägens bakgrundssken. Jag ville höra tystnaden och inte jämt få brus och muller i öronen. Jag gillar ju att snickra, hugga ved, åka skidor, springa i skogen, vandra i fjällen och har ett livsbehov av rörelse och motion. Jag blir lugn och snäll av att springa en mil några gånger i veckan.
Min hemsida
Böcker av Kalle Güttler
Läs om Kalle i UNT