Bixbliotekstjänst utlåtanden om de senaste böckerna: Rydén, Inger. Krukmakarens dotter. Text och bild: Inger Rydén. Författarhuset. 24 s. Inbunden. 4 år och uppåt._Bilderbok. Inger Rydén har fått Elsa Beskow-plaketten 2010 för sin bok Den lilla hunden. Denna mångsidiga författare, illustratör och konstnär utkommer i år med en ny bilderbok, Krukmakarens dotter. Handlingen utspelas i en tid som både kan vara historisk och nutid. Miljön för tankarna till medelhavsområdet eller Nordafrika. Temat är konstnärskap, att vara annorlunda och avundsjuka. Huvudperson är Miranda, krukmakarens dotter. Alla i den lilla byn gör krukor av god kvalitet som de säljer i närbelägna städer. Miranda är konstnärlig och börjar modellera olika djur, något hela byn ser på med misstänksamhet. När hon säljer dem med stor framgång växer en avundsjuka fram och man skyller alla olyckor på Miranda. Detta leder till att familjen får fly från sin by till en stad långt bort och där blir Mirandas arbete uppskattat. Bokuppslagen växlar mellan små och stora bilder som skapar en bra helhet mellan text och bild. De realistiska bilderna med många detaljer skapar en fin stämning. Handlingen berättas i ett stilla tempo som inbjuder till reflektion och samtal. Det är en bok som lämpar sig för högläsning, men också att läsa själv.- Axgneta Wxarheim. Larsson, Mats-Arne. Halvvägs hämnd. Författarhuset. 92 s. Inbunden. 13 år och uppåt. Även vuxen_ Amandas föräldrar dör i en trafikolycka i norra Sverige där en skoter är inblandad. Tillsammans med sin kusin Kristoffer beger hon sig från Örebrotrakten, där hon bor, vidare norrut för att hämnas. Av en slump stöter de samman med Jon Storsäter som var den som orsakade olyckan. Amanda kommer att samtala med Jon och lära känna honom till viss del innan hon förstår vem han är. Författaren Mats-Arne Larsson bygger upp spänningen inför den kommande uppgörelsen och finalen. Upplösningen blir inte riktigt som Kriss och Amanda förväntar sig, därav titeln Halvvägs hämnd. Läsaren får lära känna de tre personerna förhållandevis väl, med tanke på bokens ringa omfång, och man får en förståelse för varför de reagerar som de gör. Det känns som om författaren har hämtat inspiration från populärkulturen där hämndtemat är ofta förekommande. Bokens koncentrerade form och spännande handling bör tilltala högstadie- och gymnasieungdomar som tagit sig genom mer lättlästa böcker och som vill gå vidare med något svårare texter.- Uxlf Txegnander. Brodin, Ylva. Stormlykta. Författarhuset. 468 s. Inbunden.__Stormlykta är Ylva Brodins femte roman. Gemensamt med hennes tidigare romaner är undersökandet av nära relationer. I Stormlykta får Felix besked om att han har cancer. Det allvarliga beskedet innebär en kris för honom och hans sambo Mona. Krisen väcker i sin tur obearbetade sorger och minnen från Felix barndom, som nu behöver komma ut i ljuset. Nutidens samtal med Mona återges i imperfekt och kursiv stil, medan Felix barndomsminnen återges i presens, som om han återupplever dem. I barndomen gömmer sig den lille Felix som växte upp med en sjukligt överbeskyddande mor, instängd, påpassad och skrämd till ångestattacker. Han fick bära sin mors plågor och vara den som tog hand om henne. Det enda hopp som lyste för Felix var den snälla grannens stormlykta. Man fastnar snabbt i romanens intrig och persongestaltningen känns äkta. Det är en fin skildring av en man som sluter fred med sig själv inför döden.- Axnneli Sxtenberg. Larson, Mats. Framtidspojken. Författarhuset. 183 s. Inbunden. 12 år och uppåt.__I likhet med debutboken Kungagraven (2005) handlar Mats Larsons uppföljare Framtidspojken om en pojkes utsatthet och om en vuxenvärld som sviker. Den nya boken handlar om Dante som vi får följa från sexan till åttan. Han växer upp i en arbetarfamilj i Malmö, med en närmast osynlig mamma, en lillebror och en misslyckad drömmare till far, som allt mer glider in i ett alkoholmissbruk. Efter ett försäkringsbedrägeri hamnar pappan i fängelse och när han kommer ut skiljs föräldrarna. Dante försöker på olika sätt att komma sin pappa närmare men fadern dör utan att det lyckas. I sitt sökande efter bekräftelse och en identitet hittar han jämnårige Zack, en kriminellt erfaren pojke som drar med Dante på brottets bana. Han blir också kär i Elin som i slutändan blir den enda han kan lita på. Bitvis är detta en inkännande skildring av Dantes inferno: jakten på identitet utan vuxna förebilder i en kaotisk familjesituation. Boken har också ett effektivt och smidigt språk. Greppet med en allvetande berättare lägger dock hinder i vägen för en helt igenom lyckad gestaltning. Berättelsen känns inte alltid helt färdig och vissa av figurerna, i synnerhet kvinnorna, tenderar att bli skissartade. Men läst inom genren far-son-relationer är det gripande och bara alltför välbekant.- Mxagnus &Oxuml;hrn. Cederqvist, Jonas. Huset som trollade med tiden. Författarhuset. 99 s. Inbunden. 10 år och uppåt.BTJ häfte 21_Jonas Cederquist har tidigare skrivit Tornsvalan (2007) som utspelar sig i Sverige under tiden för andra världskriget. I den nya boken, för lite yngre barn, lär vi känna Amanda, nio år, som på sin väg till och från skolan går förbi ett gammalt fallfärdigt hus. Detta hus både skrämmer och fascinerar henne och när hon en dag träffar en flicka där som verkar ha klivit ut ur tiden och egentligen är död sedan länge, är Amanda övertygad om att det är ett spökhus. Bekantskapen med flickan får henne att inse hur viktigt det är att vara rädd om sina vänner, att pojkar kan bli lika ledsna som flickor och att svek gör ont. Texten flyter lätt och berättelsen har ett drömlikt skimmer över sig, personporträttet av Amanda är mycket nyanserat. Amandas vilsenhet är så väl beskriven att man nästan kan ta på den. Hennes varma förhållande till fröken i skolan och till farmor ger henne till slut nyckeln till historien om flickan i det gamla fallfärdiga huset.- Helena Exkberg Sjöstedt._ På Amandas väg till skolan ligger ett gammalt ödehus. Det sägs att det spökar där och hon skyndar alltid på stegen när hon närmar sig. En dag står en flicka vid grinden. Hon är klädd i en gammaldags klänning och har rosett i håret. Vem är hon? Varför är det bara Amanda som ser henne? Finns hon överhuvudtaget? När hon börjar fråga om det gamla ödehuset får hon oväntat svar från farmor. När hon skriver om mötet med flickan i en skoluppsats får hon ännu fler svar från sin skolfröken. Jonas Cederquist, som debuterade 2007 med Tornsvalan, har skrivit en historia med rötter i nuet och i tid som gått. Om känslor som är stora och svåra, och om känslor som är varma och trygga. På ett skickligt sätt får författaren nutid och dåtid att gå hand i hand. Texten har ett fint flyt, är väl sammanhållen och kittlar ens sinnen.- Annika Axndersson. Sjödén, Stellan. Kasper och Virr-Varr. Ill. av Ida Rosén Branzell. Författarhuset. 165 s. Inbunden. 7 år och uppåt._Kapitelbok. Författaren har tidigare skrivit tre böcker om katten Kasper. I förevarande bok får Kasper ett slag i huvudet och hamnar på ett lastbilsflak. När han vaknar upp är han långt hemifrån. Han träffar på kattflickan Virr-Varr som har uppträtt på cirkus men nu tappat bort sig efter att ha ramlat ner från en trapets. Tillsammans vandrar de genom okända marker för att komma hem och hamnar i flera spännande och lite farliga situationer. På vägen möter de Che, en trebent hund som rymt från en bondgård, och den mystiska katten Miss Ra. Djuren har sina olika personlighetsdrag och tillskrivs en hel del mänskliga egenskaper, vilket gör det lätt för läsaren att ta dem till sig. Boken är humoristiskt skriven, har ett lugnt tempo och ett trevligt tilltal. Språket är enkelt med en del roliga ordvändningar. Svartvita teckningar finns i varje kapitel. Boken är lämplig för högläsning.- Christxina Borxgh Enxgman. Fjärde boken om katten Kasper utspelas huvudsakligen vilse hemifrån. I korta kapitel, lämpade för högläsning, drivs handlingen framåt. Varje kapitel (3-5 sidor) har en avslutning som direkt leder vidare. Kasper berättar i jag-form. Han tänker i mänskliga banor och talar med sina djurvänner. Texten är ganska storstilt men språket är inte helt lätt för nyblivna läsare. För dessa fungerar boken bäst som högläsning. För de som läst föregående böcker om Kasper finns en del återkopplingar, men boken fungerar helt fristående. Svartvita blyertsillustrationer, en i varje kapitel, ger liv åt berättelsen.- Chrisxtin Bxilling. Levander, Björn. Fem terminer i Freiburg. Författarhuset. 270 s. Inbunden._Björn Levander (1971) har tidigare skrivit en avhandling i teatervetenskap i Tyskland om Goethes Faust. Detta är hans debutroman, där han i fiktiv form kläder erfarenheter av studietiden. Författaren mottar ett stipendium och reser till Freiburg för att skriva en avhandling. Resan och vistelsen i Freiburg skildras med noggrannhet. Reflektioner över intryck och människor knyts till existentiella tankar om livet. Han möter alltifrån begåvade studenter, som slits mellan studiefrenesi och sjukdomar, till nyckfulla kvinnor och kroppsarbetare. Personerna är färgstarka, på snudd till karikatyrer, men ändå så pass nyanserat gestaltade att de blir intressanta. Dock är det författarens funderingar över livet, relationer och äkthet som driver berättelsen framåt. Stilen är akademiskt präglad, med referenser till den västerländska litteraturen, och språket är något högtravande. Stundtals blir det pretentiöst till både form och innehåll, men lyckligtvis sker en utveckling av tankegångarna som innefattar självkritik och insikt om den akademiska snobbismens baksidor.- Annxeli Stexnberg. Zak, Monica. Offensiv Röda nunnan. En verklighetsthriller. Författarhuset. 293 s. Inbunden. 14 år och uppåt._Även vuxen_ Monica Zak är en äventyrare med stort patos. I dokumentärens och fiktionens form har hon berättat om möten med fattiga och utsatta människor i Central- och Sydamerika. Denna roman, som utspelas i Guatemala, är, trots sitt tunga innehåll, en lättläst sorgesång med korta kapitel och cliffhangers. Här berättas stilistiskt enkelt om hat, kärlek, mord, lojalitet och brutala klassmotsättningar. Guatemala är ett politiskt ostabilt land med nästan högst ouppklarad mordfrekvens i världen. Gatubarnen, som ofta försörjer sig på tiggeri och kriminalitet, är otaliga. När deras liv är outhärdligt blir limsniffandet en farlig men lockande flyktväg. Den offensiv som en grupp överklassmänniskor i bantningsklubben Röda nunnan ägnar sig åt går ut på något som de ytterst osympatiska medlemmarna kallar social städning. Det är inte bara gatubarnen som ska städas bort utan indianledare, prostituerade och människorättsaktivister. Hela berättelsen är lika dramatisk och tragisk som tillvaron ofta är i verkligheten för den fattiga befolkningen i Guatemala.- Lena Kxjersén Edman._ Monica Zak har sedan 1970-talet skildrat utsatta barns situation i Centralamerika, och ofta väljer hon att låta barn fungera som ombud för upproret och kampen mot förtrycket. Gatupojken Felix, huvudperson i denna "verklighetsthriller", har vi mött tidigare i hennes rika produktion, om än i mera lättläst form. Här ges större utrymme att skildra den komplexitet som ligger bakom den sociala "renhållning" som pågår bland Guatemalas gatubarn. Zaks berättelser bygger på noggrann research och ett livslångt engagemang. Hennes skildring av det brutala gatulivet är närgången, autentisk, fascinerande och oerhört gripande. Om man med thriller menar en nästan obehagligt spännande berättelse, som inte i onödan uppehåller sig vid de mord som begås, lever boken upp till genrens krav. När Zak kommer in på beskrivningen av organisationen Röda Nunnan släpper hon dock gestaltningen och överlämnar läsaren till en skildring av en tämligen endimensionell representant för ondskan. Ändå är det här en ohyggligt stark skildring som bränner sig fast i läsarens medvetande.- Elisabeth Exliasson-Rxoos. Rydén, Inger. Stick Pigge, stick! Text och bild: Inger Rydén. Författarhuset (Förlagskatten). 28 s. Inbunden. 3 år och uppåt.__Bilderbok. Igelkotten Pigge är trött och orkar inte äta mammas goda mat, snart svimmar han. Mamma ringer ambulansen och Pigge får komma till sjukhus för att ta prover. När Pigge får syn på sprutan springer han och gömmer sig i tvättrummet. Där hittar han en spruträdd kompis. Tillsammans vågar de ta sprutan, och med medicin ska båda bli friska igen. Författare och illustratör är Inger Rydén, som tidigare gett ut ett flertal barnböcker. Hon kommer från Uppsala och har en bakgrund som bildkonstnär. I denna bilderbok upptar texten bara några få händelserika rader på var sida. Den innehåller några upprepningar, men det är inget som stör inlevelsen för bokens målgrupp. Bilderna är mörka och murriga, men också välarbetade och känslofyllda.- Sofia Cxarlenberg._ SOS Alarm och ambulans. Det blir bokstavligen en rivstart när Pigge, igelkottskille, rasar ihop på köksgolvet. På sjukhuset tar doktorn fram sprutan, men då rymmer Pigge. I gömstället finns ytterligare en rymling, Bobbo, hund, lika rädd för sprutor han. Nåväl, slutet blir oundvikligt. Sprutan funkar med lite list och klokskap och vinsten blir en ny kompis, för båda. Liksom i Inger Rydéns förra bok (Den lilla hunden, 2009) är det de grafiska och mycket effektfulla bilderna i sparsam färgsättning och varsam ljusbehandling som skapar stämning och karaktärer. Texten är rapp och humoristisk på ett sätt som gör berättelsen till en liten pärla. Vacker, spänning på hög nivå och full av respekt för djuren med olika förmänskligade egenskaper och karaktärer.- Annika Mxalm. Rydén, Inger. Den lilla hunden. Text och bild: Inger Rydén. Författarhuset (Förlagskatten). 31 s. Inbunden. 4 år och uppåt. Bilderbok. Långt bort, i ett annat land, finns en liten hund som är rädd, ensam och olycklig. Som gräver mat ur soptunnor och sover i en låda. I ett annat land sitter en tant och letar efter en hund genom tidningsannonserna, men hon tycks inte hitta den rätta för just henne. Tanten åker på semester till ett varmt land, och där träffar hon på den lilla hemlösa hunden. Vilken tur! Hon tar sig an den lilla stackaren med stor kärlek (och veterinärvård) och tar med henne hem. Författaren och illustratören Inger Rydén har ett flertal bilderböcker bakom sig. Illustrationerna som det finns rikligt av på var sida är konstnärligt tecknade i mörkmurriga men varma färger. Texten skapar rejält med medlidande. Ordvalen är lätta, styckena korta och bilderboken är i det stora hela anpassad för barn från ca 4 år och uppåt.- Sofia Cxarlenberg. Ett porträtt av en hund med ledsna ögon anger tonen för den här boken redan på omslaget. Den lilla hunden är ensam, mamma är försvunnen och dagarna går åt till att leta mat och skydda sig mot oförstående människor. Miljön är ett land "långt nere i södern". Parallellt, i ett annat land, finns en dam som så gärna vill ha en hund. Hon beslutar sig för en resa - och så möts de båda. Berättelsen är mycket vackert illustrerad med bilder i en svartvit grafisk teknik med varma färginslag. Såväl hundar som människor är uttrycksfulla och rör sig fint över sidorna. Historien gör inte väsen av sig men är tillräckligt intressant med ett bra språk och stillsam dramaturgi. Det här är en varm liten berättelse med engagemang och vardagsspänning.- Annika Mxalm. Schygge, Josefin. Hatar att älska. Författarhuset. 164 s. Inbunden. 12 år och uppåt. Denna relationsroman berättar i jagform om Kim. Hon går på högstadiet och lever ensam med sin mamma. Den danske pappan har flyttat tillbaka till Köpenhamn, mamman är nyfrälst i Pingstkyrkan och Kims nära tjejkompis Marit är på väg ut i ett röjarliv, som Kim inte vill dela. Hennes utanförkänsla får henne att reagera taggigt, oberäkneligt och upprepat otrevligt. Ett uppbrutet, ibland onödigt tillkrånglat, språk med nutid, tillbakablickar och funderingar om vartannat speglar hennes kaotiska inre. En lyssnande kurator och den spirande kärleken till en sympatisk, jämnårig kille stärker henne och leder fram till en avslutande förlösning. Sambandet mellan orsak och verkan i Kims starka reaktioner övertygar inte helt. Ämnet och berättartekniken kräver dessutom en del av läsaren. Men bokens styrka och förutsättning är att den unga läsaren kan identifiera sig med huvudpersonen. Så kan det antagligen bli och därmed bleknar ovan nämnda invändningar.- Gunnar &Axring;berg. Kim och Marit går båda går i åttan och har varit bästa vänner sedan de var små. De har en väldigt tät relation. Marit är mer avancerad när det gäller pojkvänner än Kim och lever farligt genom att lägga ut lättklädda bilder av sig själv på internet. För Marit handlar livet mest om pojkar och att hon så fort som möjligt ska förlora sin oskuld. Kim har en mer romantisk/vänskaplig relation med sin pojkvän Palle, som inger henne trygghet. Kim försöker hitta sig själv och känner sig ofta osäker och deprimerad. Kims familjesituation har förändrats; mamman har blivit frälst och funnit en ny man; pappan har sedan många år flyttat till Danmark. Efter att ha sökt upp pappan finner Kim en viss ro i sitt liv. Det är en lättläst och fängslande tonårsroman som tar upp vanliga kompisproblem där läsaren lätt kan känna igen sig.- Agneta Wxarheim. Benno Hjerpe, Malin. Mamma i trotsåldern. Text och idé: Malin Benno Hjerpe och Annika Hjerpe. Bild: Magdalena W. Lavebratt. Författarhuset. 34 s. Inbunden. 4 år och uppåt.Bilderbok. Klara vaknar en morgon, precis som vanligt. Ganska fort upptäcker hon dock att allt inte är sig likt. Mamma har helt plötsligt kommit i trotsåldern ... Allt som mammor brukar göra om morgonen sätter hon sig emot. Klara får det svettigt och hon tycker det är härligt lugnt när hon äntligen kommer till dagis! Språket är enkelt och vardagligt i denna tokiga berättelse där allt är tvärtom. Igenkänningsfaktorn är hög och många barn brukar älska den här sortens berättelser. Humorn bygger dock på att man har föräldrar som uppför sig som förväntat. De barn som lever i familjer där de vuxna inte riktigt kan axla sitt ansvar kan nog sätta skrattet i halsen. Berättelsens upplösning känns lite snopet. Det hela var väl en dröm? Det går dock inte riktigt fram, mammas märkliga beteende förblir oförklarligt. Bokens färgglada illustrationer är detaljrika och humoristiska i tonen.- Liselxotte Stöby Ingvarsson. En morgon när Klara vaknar är ingenting sig likt. Mamma har glömt väckningen och hur det ser ut på hennes rum ska vi inte tala om. Dagen fortsätter i ett tumultartat tvärtom. Det är mamma som inte vill gå till jobbet, sölar på vägen och gör allt det där som Klara förmodligen gör i vanliga fall. Nu får Klara ta hand om allt och somnar utmattad på kvällen. Vad har hänt? I barnögon är nog detta ett roligt och igenkännbart berättarknep. Texten har ett lätt anslag utan onödiga detaljer och dynamiken förstärks av de humoristiska bilderna som dominerar uppslagen. Klaras mimik och många roliga detaljer i de träffsäkra illustrationerna ger berättelsen fart. Det enda jag inte får ihop eller riktigt begriper är slutet som avviker på ett förbryllande sätt.- Annixka Malm. Poulsen, Torben. Siwan och Josie. Författarhuset. Danska Josie och kurdiske Siwan är ett par ända tills Siwan faller för kompistrycket och kastar en brandbomb in i skolan. Josie tar avstånd från Siwan, som i sin tur söker tröst i religionen. Siwan snärjs snart av radikala islamiska krafter som med systern som gisslan kräver att Siwan ska utföra ett bombdåd i Guds namn. Josie börjar träffa charmerande grekiske George, men upptäcker snart att George har starka kopplingar till högerextrema islamofobiska krafter. Situationen ser ut att alldeles spåra ur, men både Siwan och Josie verkar till slut kunna reda ut sina respektive trassliga liv. Torben Poulsen har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och har även den här gången skrivit med ett utifrånperspektiv. Boken har driv och texten byggs skickligt upp med teman som lojalitet, kärlek och rasism. Språket är, frånsett något enstaka danskt uttryck, välöversatt. Karaktärerna framträder tydligt och både Siwans vånda och Josies skadade tilltro till andra människor beskrivs mycket trovärdigt.- Sofia Sehxili. Inledningsstycket är ett praktexempel på "in medias res". En brandbomb slängs in genom ett klassrumsfönster i en högstadieskola i Köpenhamn. Vem är förövaren, vem är kvinnan i klassrummet och vad gör Josie på skolan denna kväll? Spänningen hålls vid liv rakt igenom hela boken och trappas successivt upp till klimax. Ett gäng unga killar med utländsk bakgrund och olika grader av kriminellt förflutet dras med eller mot sin vilja in i värre och värre härvor. En av killarna är kurden Siwan. Josie är hans danska flickvän, även hon med kriminell bakgrund. Siwans och Josies kärleksrelation utsätts för starka påfrestningar. Genom de båda visas hur ensamma och utlämnade ungdomar ofta är med sina tankar och problem. Förutom att texten är oerhört fängslande berör den viktiga frågor om utanförskap, dubbla lojaliteter, identitet och kärlek. Innehållet lämpar sig att diskutera i högstadie- och gymnasieklasser. En bok att sträckläsa även för läsovilliga högstadiekillar.- Birgitta Enmanuelsson. Sjödén, Stellan. Kasper och Hoppet. Ill. av Ida Branzell Rosén. Författarhuset. 157 s. Kapitelbok. Den tredje boken om katten Kasper och hans vänner utspelas i hamn- och stadsmiljö. Att boken utspelas i Västerås, författarens hemstad, skvallrar de fina svartvita bilderna om. Däremot är texten geografiskt mer neutral. Till skillnad från i de två tidigare böckerna är tempot lugnare och spänningsmomenten färre. Berättelsen genomsyras av en mer uppfordrande ton där en sympatisk syn på hur vi bör leva våra liv framträder. Förutom frihet är vänskap och sammanhållning viktigare än materiella ting. Med ett enkelt och rakt språk beskriver författaren hur Kasper, Sotis och Hope ger sig iväg för att hitta en skatt Hope tror skall finnas. Hon är lite osäker på vad skatten skall bestå av och därför behöver de hela tiden ta hjälp av andra katter. Deras vandring - äventyr - blir till en resa från okunskap till insikt. Det här är en stillsam och charmerande högläsningsbok som kan attrahera andra än bara kattälskare. Det kan vara en fördel att ha läst de tidigare delarna.- Daag Hxedberg. I den tredje boken om Kasper gör han åter en vandring med sin vän Sotis. De träffar en ny katt, Hope, som kommit med en båt från ett sydligt land. Hope har hört talas om en skatt, och de letar efter den tillsammans. Deras efterforskningar medför många möten med andra katter och många spännande situationer, men också att katternas funderingar får en filosofisk knorr. Författaren lämnar ledtrådar till läsaren som låter oss ana sambanden tidigare än katterna gör. Läsaren blir inte så förvånad över att Hope visar sig vara syster till katten Dream, som Kasper och Sotis mötte i förra boken. Sotis och Dream har nu en egen familj av kattungar, och när Hope träffar dem säger hon att hon funnit skatten: nämligen Livet självt! Ida Branzell Roséns teckningar är i svartvitt och skildrar både katterna och händelseförloppet på ett bra sätt. Liksom i den förra boken ligger de också samlade i miniformat i slutet som en innehållsförteckning.- Annsi Axndersson. Samatas, Tony. Månen är ett berg Tony Samatas självbiografiskt präglade roman Månen är ett berg är en berättelse om en vuxen sons sökande efter en försvunnen far. Efter att en dag ha mottagit ett märkligt telefonsamtal, där den anonyme uppringaren hävdar att han är far till honom, börjar tillvaron för den medelålders Dante att gunga. Efter att i alla år ha levt i förvissningen om att hans far dött i Vietnamkriget, smyger sig nu tvivlet in i en annars rätt trygg tillvaro. Mer eller mindre motvilligt inleder Dante nu sökandet efter sina rötter, och via några gamla fotografier i en byrålåda leds han på vägen till sanningen till såväl Grekland som New York. Samatas språk är enkelt, rakt och handlingsbaserat. Några djupare person- eller miljöporträtt erbjuder inte boken, som ändå skulle kunna utgöra en stimulerande och uppmuntrande läsning för ungdomar och unga vuxna som brottas med svårigheterna att ha vuxit upp utan en förälder eller försvunnen nära anhörig.- Martin Lagerholm. Langstrup, Steen. Panzer. Kriget lider mot sitt slut men våldet eskalerar likväl i det ockuperade Danmark. Gestapo har upprättat sin bas på ett hotell i Köpenhamns innerstad. Härifrån styr de sina angivare och härifrån har man tidigare slagit sönder Sabotagegruppen BB. Ur dess spillror omgrupperar sig nu motståndsgruppen för att slå till mot Gestapos sabotagebekämpning genom att utplåna dess arkiv med brandbomber och avrätta självaste SS-chefen. Händelseförloppet blir dock inte vad motståndsmännen tänkt sig. Steen Langstrups prosa är tät, stämningen känns klaustrofobisk där känslan att alla har drabbats av paranoida tendenser är överhängande. Mycket spännande och välskrivet med ett högt tempo. Panzer är den andra romanen i serien om Sabotagegrupp BB - den första heter Angivaren (2004) - men böckerna kan läsas oberoende av varandra. Steen Langstrup är väldigt uppmärksammad i Danmark för sina kriminalromaner, hans verk har också blivit filmatiserade och han har även skrivit för radion.- Jonathan Pearman. Cederquist, Jonas. Tornsvalan. Författarhuset. 189 s. Inbunden. 13 år och uppåt. Även vuxen Utifrån sin takveranda har Anna, likt en tornsvala, utsikt över sitt inre känsloliv och där när hon, med Karin Boye som ledstjärna, författardrömmer. Anna växer upp i Värmland under de första krigsåren i andra världskriget. Den intensiva tonårstiden innebär funderingar kring svartsjuka, vänskap och kärlek. Jonas Cederquist arbetar som lärare och frilansjournalist, det senare främst inom idrott och historia. Han beskriver insiktsfullt och trovärdigt krigets hot och konsekvenser i form av oro, mörkläggning, matvaruransonering och inkallade familjemedlemmar. Personporträttet av Anna är ingående, men trådar, i form av t.ex. pappans otrohet, lämnas löst hängande utan att konfrontation uppstår. Miljön och dess konsekvenser för händelseförloppet tecknas med skicklig hand. Boken visar, trots att den utspelar sig i en annan tid än i vår, på känslor och funderingar som dagens unga bär på.- Sofia Sxehili. Anna är en ung flicka på gränsen mellan barn och vuxen. Hon ska fylla 15 år och upplever sitt sista sommarlov i skuggan av andra världskriget. Intresset för pojkar växer och relationen till bästa vännen knakar. Möten med nya vänner visar att världen är större och möjligheterna fler utanför den lilla byn. Anna drömmer om att bli författare och beundrar Karin Boye, samtalen med Karin går som en röd tråd genom texten. Miljön är Värmland och tiden beskrivs mycket väl med många detaljer. Det kan ibland upplevas lite överbelastat. Krigstiden med ransoneringar och svarta börsaffärer liksom fadern som vaktar gränsen mot Norge finns hela tiden som en svart bakgrund till Annas diktardrömmar. Det är en historisk roman som kan läsas både av vuxna och av ungdomar. Den kan även ingå i ett historiskt temaarbete på grund av sin detaljrikedom.- Agneta Wxarheim. Halvardsson, Louise. Punkindustriell hårdrockare med attityd. Författarhuset. 294 s. Inbunden. 15 år och uppåt. ÄVEN VUXEN.x Louise Halvardsson ger en bit av sig själv och sin barndomsstad Nässjö i sin debutroman. Det är en stark skildring om uppror och ungdomars vardag. Amanda berättar om sig själv både i brevform och prosatext. Handlingen utspelar sig under hela hennes gymnasietid. Hon skriver om sin önskan att sexdebutera, om att dricka sig redlöst berusad och om bantning och självdestruktivitet. Det är en bok om identitet och om att vara synlig och om hur punkstil är ett sätt att bli det. I texten märker man att författarinnan också skriver poesi; ibland glider texten mot det lyriska hållet. De rika beskrivningarna gör berättelsen levande. Språket är också lättläst och flyter bra, vilket gör att jag läser och hela tiden vill vända sida. Boken är autentisk, ibland lite väl när den ymnigt beskriver baksmälla, kroppsfunderingar och skärsår, men det är just det som jag tror berör läsare och då kanske framförallt tonårstjejer.- Anna-Karin Lxindh Hedin. "Varje generation måste göra det - och på sitt sätt. Den inre resan för att bryta sig loss. Och varje människa måste vandra erfarenhetens väg för att finna sig själv och upptäcka sin värld." Raderna från bokens baksida speglar på ett djupare plan dess innehåll som kretsar kring berättarjaget Amanda och de livsbetraktelser hon i brevform skriver till den äldre och mer erfarna väninnan Kim, vars liv också sammanflätas med hennes eget. Inledningsvis är Amanda okysst och oerfaren vad gäller sprit och sex, något som dock inte är fallet när hon med toppbetyg tar studenten tre år senare. I denna välskrivna bok beskrivs träffsäkert den sårbarhet och osäkerhet som kan döljas bakom en utmanande fasad. Bokens nutidsrealism skildrar en ungdomskultur som med sin provocerande framtoning knappast kan ha gått omärkt förbi. I sin blogg skriver debutförfattaren att Amanda skulle bli tacksam om vi tar henne på allvar för den hon är: en egen unik person, och dessa rader får målgruppen äldre tonåringar men även vuxna att manas till eftertanke.- Elisabeth Fxrank. Nordström, Åsa. Var är Fridoline? Text: Åsa Nordström. Bild: Jessica Lindholm. Författarhuset (Förlagskatten). 28 s. Bilderbok. Det är läggdags för Fridoline - men hon vill inte alls gå och lägga sig. "Pappa ropar: "Var är Fridoline? Söt som socker, tovig som ett troll, busig som en boll." Men Fridoline har gömt sig och pappa får leta. Det här är en upprepningshistoria, där Fridoline hittar på det ena upptåget efter det andra för att slippa gå till sängs. Ibland är hon en cirkusprinsessa, för att i nästa stund köra brandbil eller vara en kanin. Än gömmer hon sig under mattan, eller bakom gardinen, inne i garderoben, eller har krupit under soffan. Pappan han letar och letar och ropar och ropar. Som läsare och lyssnare får man vara medaktör i letandet och söka efter var Fridoline gömt sig, vilket är rätt så kul. Bilderna förmedlar schwung och fart och illustratören tar verkligen ut svängarna - illustrationerna får breda ut sig över hela uppslag, härligt. Författaren, Åsa Nordström, som är skribent debuterar med den här boken, illustratören Jessica Lindholm har flera böcker bakom sig. Ett samarbete med ett gott resultat.- Karin Kxarlstrand. "Vänta, bara lite ..." Fridoline är uppfinningsrik och hittar på många saker att göra istället för att gå och lägga sig, t.ex. vara cirkusprinsessa och delfin, köra flygplan och brandbil. Detta klassiska upprepningstema, där barnet gömmer sig och den vuxne (här pappan) får leta, är både tacksamt och outslitligt. Med stegrad spänning och förmodad ökad förtjusning hos den lilla läsaren, som uppmanas att hjälpa till att leta, blir slutet väntat - pappa somnar och Fridoline finner ingen anledning att gömma sig längre utan tassar tyst till sängs. Författaren är utbildad etnolog, men är verksam som frilansskribent. Detta är hennes debutbok. Illustratören är bekant från bl.a. Kråke-böckerna. Tillsammans har de skapat en lättläst och spännande bok där text och bild samverkar fint och förstärker varandras uttryck och innehåll. Både barn och vuxna kan känna igen sig i sammanhanget och också njuta av Fridolines påhittighet och pappas upprepning av frågeramsor.- Inger Lxindberg. Güettler, Kalle. Medio - den halva kycklingen. Text: Kalle Güettler. Bild: Jeanette Rapp. Författarhuset. 32 s. Stort format (höjd 29 cm). Inbunden. 3 år och uppåt. Bilderbok. Boken om den halva kycklingen Medio bygger på en spansk folksaga, här med moderna inslag. Medios funktionshinder gör att mamman bevakar och rår om honom lite extra, men Medio är varken bättre eller sämre än sina syskon för det. Dessutom vill han bli känd och vara på tv! I sin iver att uppnå sin dröm ignorerar han vindens, vattnets och eldens rop på hjälp. Han har inte tid att hjälpa någon. Givetvis hamnar han slutligen i en situation där han själv behöver hjälp, men då är det ingen som vill komma till hans räddning. Sensmoralen är tydlig. Man ska visa ödmjukhet mot sina vänner och inte bara tänka på sig själv. Bilderna är färgglada och fartfyllda med humoristiska uttryck. Det här är en bra bilderbok att läsa tillsammans och som uppmuntrar till diskussioner om bl.a. vänskap och om att vara annorlunda.- Karin Markowski. Medio är en annorlunda kyckling med ett stort självförtroende, trots att han bara är halv - mjuk som en dununge på ena sidan och platt som en plätt på den andra. Hans högsta önskan är att bli en kändis på tv. Medio lyckas förstås, men efter vägen är han ganska elak mot dem han möter. Han ångrar sig och boken slutar med en stolt och snäll liten tupp. Kalle Güettler har tidigare skrivit flertalet böcker för barn och ungdomar och denna bilderbok är både tänkvärd och underhållande. Man kan ha olika åsikter om hur Medio uppför sig mot dem han möter, men samtidigt komma ihåg hur han själv blev behandlad hemma på gården. Jeanette Rapps teckningar är detaljerade och humoristiska. Boken har alla förutsättningar att bli en favorit bland de yngre barnen.- Marianne Exricson. Hc_Brodin, Ylva. Vit drottning. Författarhuset. 240 s. Inbunden._ _BN 4835795-4F 626966 _ Lea är patient på en psykiatrisk avdelning. Hon tror att hon bara behöver en kort period av vila, hon är ju inte sjuk på det sätt de andra på avdelningen är. Men snart märker hon att det är något som inte stämmer med henne. Hon försöker fylla den tomhet som hon uppfattar som hunger med kex och smörgåsar. Hon träffar Willie som trots att han är mycket sjuk kan ge henne värme. Daniel är autistisk men bekräftar hennes kvinnlighet och Marlena blir hennes vän. Vi får följa Lea på hennes väg mot tillfrisknande. Vit drottning är en sorts Gökboet - samma tema, samma miljöer, men utan dess skarpa satir och svarta humor. Berättelsen skildrar trovärdigt det dagliga livet på en avdelning för människor med psykiska åkommor. För dem som själv haft sådana erfarenheter kan boken nog tillföra mycket. Berättelsen i jagform med många repliker och korta kapitel är lätt att ta till sig. Detta är Ylva Brodins fjärde roman efter debuten med Hannahs hemlighet (2001).- Katrine Hxamori._Häfte 07115 Sjödén, Stellan. Kasper och Dundret. Ill. av Ida Branzell Rosén. Författarhuset. 168 s. 7 år och uppåt. Kapitelbok. Det här är andra boken om katten Kasper och hans äventyr, Stellan Sjödén har tidigare gett ut Kasper och Osis (2004). Boken är skriven utifrån kattens perspektiv, och som kattälskare känner man igen de egenskaper man tror sig se hos sin katt, och som ibland kan förklara dess beteende. Det är en charmerande vardagshistoria om katten Kasper som beger sig hemifrån ut på sommarutflykt. Under resans gång träffar han sina gamla kattvänner, men gör också nya bekantskaper inom djurvärlden. Tillsammans hjälps de åt att klara sig ur kniviga situationer. Layouten är luftig med svartvita tecknade bilder, vilka varvar texten. Språket är enkelt och lättflytande, med korta meningar och mycket dialog. Tilltalet är trevligt och tempot är avspänt och lugnt, som det verkar vara i katternas värld. En finurlig och mysig bok som kan tilltala inte bara djurvännerna. Kapitelindelningen är en fördel vid högläsning.- Christina Bxorgh Engman. Kasper är en vanlig katt som har ett hem där han trivs. Men när det börjar våras efter den långa vintern får han en oemotståndlig lust att ge sig ut på vandring. Han möter andra katter, de flesta trevliga, som Dundret från Gällivare, men även hundar, en bäver och en mus som ätit råttgift. Det kunde gått riktigt illa, men Kasper har tur och får hjälp av sin gamle vän Osis, som numera heter Sotis. Tillsammans upplever de spännande äventyr som är realistiskt skildrade ur katternas perspektiv. Katterna talar alla med varann. De förstår människospråk, men kan inte göra sig förstådda hos människor. Gangsterkatternas maffiavärld känns lite främmande i sammanhanget, men det blir mycket spännande. Ida Branzell Roséns teckningar är verkligen snygga, de fångar katternas rörelsemönster och skildrar situationer ur intressanta vinklar. De har också samlats i en översiktsavdelning på slutet, som ett register för den icke läskunnige. En positiv läsasjälvbok med korta kapitel.- Ansi Axndersson. Rydell, Sölve. din dumme jöävel Detta är den prisbelönte Sylve Rydells första ungdomsroman. Han ger oss inblick i hur en tuff kille tänker och känner. Bakom den hårda fasaden finns en missbrukande mamma, en pappa som går i konkurs, svårigheter att läsa; kanske dyslexi, svårigheter att lita på människor. Tommy växer upp och lär sig klara sig själv i Stockholm och får sedan flytta till sin pappa långt bort. Vi får även skymta verkligheten för en muslimsk tjej som uppfostras av sina bröder. Det är en tung och mörk berättelse, men den ger förståelse. Den består lika mycket av Tommys tysta reflektioner och tankar som av reella händelser. Rydell skriver så att läsupplevelsen inte hindras, korta kapitel, enkelt språk; det ger en känsla av att det verkligen är Tommy som berättar. Det är en bok av hög kvalité, en bok att lära av och som borde läsas av många.- Anna-Karin Lxindh Hedin. Berättaren och huvudpersonen Tommy, vars liv vi följer från barndomen till 16-årsåldern, tillhör förlorarna i livet. Skilsmässobarnet, som söker gemenskap men stöts bort, ignoreras och misslyckas i skolan, blir till slut övertygad om sin egen värdelöshet. När han tvingas lämna sin knarkande mamma i Stockholm och finner en fristad i pappans nya familj i Småland, får han som vän en invandrarflicka, som håller sig undan sin muslimska familj av rädsla för hedersvåld. Han hjälper henne att hålla sig dold. Men hon försvinner bort. När han får veta att hans mamma är död söker han upp den man som drog henne i fördärvet och hämnas på honom, förklädd till skinnskalle. Denna tragiska ungdomsroman, om föräldrars svek och kärlekslöshet och följderna av det, är starkt engagerande och man sympatiserar med Tommy, som inte är så smart men ärlig och snäll. Författaren, som är lärare i småländska Ljungby, vann Ivar Lo-priset för en tidigare vuxenroman 1996.- Bo Nxordstrand. Wikström, Bim. IQ 70. Författarhuset. 198 s. Bim Wikström debuterar här med en vuxenroman, efter att tidigare ha skrivit såväl barnvisor som barnböcker. Huvudpersonen i hennes roman är en medelålders man med en utvecklingsstörning. Han lever ett inrutat och lågmält liv, där saknaden efter den avlidna modern ackompanjerar hans monotona arbete på Samhall och hans ensamma timmar framför teven. Berättarperspektivet pendlar mellan honom och Anna, en medfaren alkoholiserad kvinna som i brist på annat flyttar in i hans liv. Wikström skriver med flyt, engagemang och värme. Gestaltningen av två tilltufsade individer i samhällets utkant är nyanserad och levande men tränger inte riktigt under ytan, trots fördjupande tillbakablickar och perspektivförskjutningar. Titeln känns som ett olyckligt val; IQ 70 kan möjligen vara lite fräckt snärtig, och som om det inte räckte med det har huvudpersonen döpts till Odd. Oavsiktligt speglas ett avståndsförhållande, där funktionsnedsättningen flätas samman med den drabbades identitet, vilket säkert inte varit författarens mening.- Elisabeth Exliasson-Roos. Ola D Saugstad. När barnet föds för tidigt. Ola D. Saugstad, välrenommerad professor i neonatologi vid Rikshospitalet i Oslo, beskriver ingående och heltäckande den nutida vården av för tidigt födda barn. Under de senaste årtiondena har den moderna neonatalmedicinens framsteg varit betydande och resultaten av vården av för tidigt födda barn förbättrats avsevärt. Medicinska åtgärder, behandlingsmetoder och komplikationer förklaras i boken liksom olika personalkategoriers arbetsuppgifter och roller i behandlingsteamet. Såväl fysiologiska som sjukliga förlopp hos de prematura barnen tas upp och omvårdnadsaspekter och etiska synpunkter på neonatalvården behandlas. Föräldrars och syskons stora betydelse i vårdprocessen framhålls särskilt. Boken riktar sig främst till föräldrar med för tidigt födda barn, deras anhöriga och andra närstående men också till vårdpersonal. Framställningen är initierad och präglad av engagemang och respekt för de för tidigt födda barnen och deras närmaste. Texten är, genom de många ordförklaringarna, anpassad till den som saknar medicinsk utbildning. Referenslista och register avslutar denna faktaspäckade och för sina målgrupper matnyttiga bok.- Per-Gunnar Mxoldin. Jonas Lagheim: Bertils värld. Den statistik- och fotbollsintresserade 12-åringen Bertil är en alldeles vanlig kille som lever i en trygg värld med familj, kompisar och en spirande första kärlek till Elin. Bokens dramatiska nerv innehåller både skolk och, framför allt, snatterier bland klasskamraterna. Där finns en komisk underton, men med ett stråk av socialrealism. Språket är lättillgängligt med mycket dialog. Gestaltningen av personerna är grund, och det är mest huvudpersonen själv som får fastare konturer, medan miljöerna och tidsskildringen av året 1989 mest känns som en vag kuliss. Blandning av humor och allvar fungerar på det stora hela bra, även om man kunde önska att de mer allvarliga temana kunde ha fått fördjupats lite mera. Det är en tämligen lättläst bok, som känns lite som en avlägsen kusin till böckerna om Bert, och som säkert kan uppskattas av, kanske främst, pojkar i skolår 4-6.- Peter Kxarlsson. Bertils värld är en bra mellanåldersbok i Ulf Starks anda. Huvudpersonen är 12 år och går i sjätte klass, och det är via Bertils ögon som läsaren får följa denna historia. För Bertil är familjen viktig och den presenteras inledningsvis. Han är mellanbror och bor hos sin pappa som är omgift. I gänget är han definitivt fulast och sämst i fotboll. Trots det har Bertil ändå någon form av status, kanske därför att han inte går i närkamp med de häftigaste. En tjej, Elin, får allt större plats i hans liv. De tuffa killarna i klassen snattar, och en dag står han inte emot. Det är samma år som Berlinmuren faller, och författaren har vävt in historielektioner här och var. Språkmässigt är boken ganska avancerad och den riktar sig till duktiga läsare från 11 år och uppåt, kanske i första hand pojkar.- Elisabet Rxadeklev. Sjögren, Kristina. 14 december. Författarhuset. 166 s. 13 år och uppåt. Efter att ha genomgått Lunds Universitets författarskola debuterar Kristina Sjögren nu med ungdomsboken 14 december. Innan dess har hon arbetat med marknadsföring och arbetsledning. Berättelsen är skriven i dagboksform och är befriande fri från den flåshurtighet som annars är vanlig i dagboksromaner för ungdomar. Tonen är istället lågmäld och känns genomgående trovärdig och äkta. Både det vardagliga språket och de uppriktiga reflexionerna ger en bra illusion av att vara skrivet av en 15-åring. De svårigheter som Ruth tvingas gå igenom under höstterminen i nian är både allvarliga och ödesdigra: skilsmässa mellan föräldrarna, dödsfall bland kamrater samt en smärtsam omvärdering av kamratkretsen. Men trots detta behåller Ruth sin ljusa syn på livet och svårigheterna beskrivs mer som utvecklande än som katastrofer. Författaren har med hjälp av få ord lyckas levandegöra de olika personligheterna.- Brita Lxodén. Kristina Sjögrens debutbok 14 december behandlar många stora livsfrågor. Huvudpersonen Ruth, vars dagbok läsaren får följa under ett dramatiskt halvår, blir utfryst av sina kamrater, ser sina föräldrar slita med relationsproblem och påbörja en skilsmässa och en klasskamrat insjukna och dö i cancer. Nog kan det vara så att många stora svårigheter kommer på en gång, såväl i liv som dikt. Och nog finns det hopp och livsmod att hämta också i livskriser. Men trots att innehållet och tonfallet i Ruths dagbok känns både äkta och trovärdigt, förmår romanen inte riktigt gestalta vare sig de smärtsamma upplevelserna eller de hoppingivande insikterna. Ruth håller i sitt dagboksskrivande de svåra och hotfulla känslorna på armlängds avstånd, och beskrivningarna av klasskamraterna, den egna familjen samt den sjuka kamraten och hennes föräldrar saknar den sammansatthet som komplicerar och förklarar, och som leder läsaren vidare in i frågorna kring liv, död, svek, valmöjligheter och begränsningar.- Katarina Lxycken. Poulsen, Torben. Allahs riddare. Författarhuset. Övers. fr. da. av Ulf R. Ohretall. Orig:s titel: Allahs riddere. 204 s. 13 år och uppåt. Den i Danmark bosatte Samir blir, efter ett vittnesmål mot jämnåriga landsmän, skickad till släktingar i Palestina för att undkomma repressalier. Hans möte med den palestinska vardagen, fylld av vedermödor och förödmjukelser, gör starkt intryck på honom då den står i skarp kontrast till hans egen vardag, men han får också inblick i den israeliska sidans verklighet. Hemma i Danmark väntar Aya, flickan som senare visar sig ha judiska rötter, en inte helt socialt okomplicerad relation för en ung muslim. Poulsen är en skicklig berättare som snabbt lyckas fånga läsarens intresse med färgstarkt beskrivna lojalitetskonflikter och gränsöverskridande möten. Berättelsen delas upp i ett flertal parallella handlingar i Danmark och Palestina som drivet vävs samman till en solid historia. Poulsen har tidigare skrivit ett flertal kritikerrosade romaner som alla tar upp ämnen som berör etnicitet, religiös tillhörighet och möjligt samförstånd. Ämnen som känns synnerligen aktuella i dagens danska politiska klimat.- Sofia Sxehili. Efter att ha skrivit flera kritikerrosade ungdomsböcker om kriget på Balkan, senast Koltrastslätten (2005), ger sig författaren nu in i en annan oroshärd, nämligen Västbanken. Samir är en ung palestinier som bor i Danmark. Genom att växla mellan tillbakablickar på palestiniernas blodiga historia och Samirs tuffa tillvaro i utkanten av ett kriminellt gäng blir såväl hans egna som föräldrarnas reaktioner mer begripliga. Samir blir inblandad i ett våldsbrott och tvingas vittna mot sina "bröder" vilket leder till ångest, hot och repressalier. Konflikten på Västbanken skildras nyanserat. Båda sidor kommer till tals. Dock hamnar sympatierna säkert i de flesta fall hos palestinierna. De utsätts för grova kränkningar från israelska soldater och bosättare, och de fasansfulla händelserna i Sabra och Shatila finns beskrivna utifrån Samirs pappas perspektiv. Boken är initierad, balanserad och engagerande. Den berör på djupet och påverkar starkt.- Birgitta Exmanuelsson. Joakim Andersson: Recept för Domedagen Recept för domedagen är Joakim Anderssons debutroman. Den handlar om maktkamp mellan Empyréen och Inferno, eller rättare sagt en kamp mellan närmast kriminella element i Inferno som tvingar änglar och demoner att samarbeta för det gemensamma goda. Persongalleriet innefattar sådana som Sebaot, Anden (den helige), Mephistofeles och Fans mormor. Andersson har ett humoristiskt anslag och personerna har allesammans något av den komiska överdriften i sig, något som inte gör dem mindre trovärdiga inom de ramar författaren sätter upp. Det är dessutom snygga ramar, eftersom Andersson har ett måleriskt språk och en personlig språkdräkt som är njutbar att ta del av. Dialogerna förmedlar personernas egenheter i varje stavelse och Andersson är överhuvudtaget en författare som är mogen, rolig och spännande att läsa. Det är välskriven underhållning som påminner om Terry Pratchetts Goda omen, och boken är inte utan tankeväckande iakttagelser.- Pål Eggert. Östborn, Per. De magiska cykelpumparna. Text och bild: Per Östborn. Författarhuset (Förlagskatten). 36 s. 5 år och uppåt. Bilderbok. Detta är en bilderbok i mindre format med vacker handtextad skrift, som är så väl präntad att den inte bör vara svårläst för barn som ska läsa den själv. Det är en fantasifull, konstnärlig och annorlunda berättelse om Storasyster och Lillebror som hittar en cykelpump på marken. När Lillebror sugits in i pumpen och en apa kommit ut får Storasyster ge sig ut i världen för att återställa ordningen. Författaren själv, som är fysiker, kallar det i baksidestexten för en "motsatssaga" där "ting, tankar och egenskaper möts, påverkar och tar ut varandra". Akvarellerna i jordfärger är gjorda med mycket vått-i-vått och det magiska framhävs genom avsaknaden av konturlinjer. Berättelsen är inte helt lättillgänglig, varken språkligt eller innehållsmässigt, men den som ger sig tid att läsa den flera gånger och fundera över hur delarna bildar en helhet har mycket att hämta.- Helene Exhriander. En häftig påhittssaga som ligger nära barnens flytande lek och en vuxens nonsensberättande för ett barn. Det ena ger det andra, här gäller det att hänga med! Bilderna är ett ögonblicks verk med pensel och vattenfärg och har en omedelbar fräschör. Texten handlar om vardagliga ting som stormarknad och falukorv samtidigt som de mest oväntade och konstiga figurer dyker upp. Cykelpumparna suger in och pumpar ut i ett rasande tempo. Det är fantasi på hög abstraktionsnivå. Jag tror att boken kan fascinera många i sin spontana oberäknelighet. Med något lite mer disciplin och om texten ägnats mer eftertanke, kunde den ha blivit en fullträff.- Britt Jxakobsson. Esther O´Hara/Sofia Åkerman: Häxan och halsbandet. Kapitelbok. Esther O'Hara kommer ursprungligen från Eire, sägnernas ö. Hon jobbar numera som arkeolog i Sverige. Sofia Åkerman (f. 1984) är mest känd som författare till boken Zebraflickan (2004). Hon är även illustratör, dockmakerska, teaterskådespelare och föreläsare. Utanför staden Trollhättan bor en mycket elak häxa i en varggrotta. Hon har ett magiskt halsband som hon kan påverka vädret med. Ofta skapar hon åska och skarpa blixtar över staden bara för att hon njuter av att vara elak. En dag tappar hon halsbandet i skogen och den faderlösa och snälle pojken Doron hittar det. Han upptäcker snart att halsbandet är speciellt. Häxan är rasande och skickar all sin ondska över den försvarslösa lilla staden. Hon kommer inte att ge upp innan halsbandet åter är i hennes ägo. En annorlunda och intressant berättelse med gamla anor. Kampen mellan ont och gott fungerar bra och texten har ett bra tempo. Den kompletteras väl av de färgglada och speciella illustrationerna. En intressant högläsnings- och läsa-själv-bok.- Ingela Lxundskog. Häxan är gammal och mycket ond. Hon äger ett magiskt halsband som gör att hon kan trixa med vädret. Så en dag tappar häxan halsbandet. Den lille killen som hittar det upptäcker dess magiska egenskaper. Eftersom han är god blir också halsbandets egenskaper goda. Men häxan gör allt för att få tillbaka sitt halsband. Berättelsen kan definieras som en saga i modern tid, utformad som en bilderbok för lite större barn. Här finns en del svåra ord som kräver sin förklaring. Alltför ofta känns meningarna onödigt kantiga och flytet saknas. För att läsa själv krävs god läsförmåga. Illustrationerna är rikliga både i svartvitt och i färg, men ojämna i kvalitén. Att väva samman saga och verklighet så att det blir bra kräver en hel del. Dessvärre lyckas inte författarinnan riktigt med det.- Solveig Lxidén. Ylva Brodin: Drömgruvan Drömgruvan är svårdefinierad ur genresynpunkt. Den yttre handlingen gör att den kan tolkas som en spännande ungdomsroman, men det psykologiska djupet och utvecklingen av de båda huvudkaraktärerna gör att boken ändå framför allt hör hemma i vuxenhyllan. Första delen är en ganska så alldaglig barndomsskildring där pojkarna Kimmo och Max träffas och blir vänner. Så smånigom djupnar vänskapen och intrigen. Romanen byter spår och läsaren leds in i de unga männens olika livsmönster, där mörka och kanske farliga händelser utspelas. Porträttet av den handikappade Katarina är ömsint och varmt och en av denna enkla och stilistiskt raka boks många förtjänster. Boken vänder sig i första hand till vuxna men även till ungdomar från 14-årsåldern. Katrine Hxamori Stellan Sjödén: Unos universum När den grubblande, grånande och illusionslöse läraren Uno nu för nionde gången låter oss ta del av sina både spetsfundiga och vassa funderingar sker det på temat förr och nu. Avsikten är att visa att inget i grunden verkligen har förändrats. Människan är densamma även om stenyxan numera har ersatts av kontokort och mobiltelefon. Och inte har det hänt mycket inom skolpolitiken heller. Flumskolan är sig lik. Boken är upplagd så att vänster sida på ett uppslag består av någon fundering ur någon av Unos fyra första böcker alltifrån debuten Uno ^ lärarnas befriare (1989) till Uno ^ lärarens lilla lovbok (1994). Varje fundering är illustrerad med en teckning av den skäggige läraren. Bland mina favoriter i repris finns: "Ser man bara till att vara flera om ett beslut behöver ingen ta ansvar!" och på nykomlingslistan finns: "Vi fick kritik för att det var för många underkända på vår skola. Det löste vi genom att höja betygen!"- Rolli Fxölsch. Torben Poulsen: Koltrastslätten Handlingen utspelar sig i krigets Kosovo, där vi får följa den 16-årige Goshys öde. Torben Poulsen målar, liksom i sina tidigare böcker, upp starka personporträtt och låter konflikten speglas ur båda sidors perspektiv. Han använder sig av Balkans blodiga nutidshistoria och låter fiktiva personer komma till tals. Där finns rädsla, hat, död, grymhet, kärlek och hopp. Men framför allt visar Poulsen vad propaganda och krig kan göra med människor, hur forna grannar kan bli fiender och beredda att döda varandra enbart p.g.a. att de tillhör en annan folkgrupp. Det är en stark berättelse med uttömmande miljö- och personbeskrivningar som för berättelsen framåt. Författaren har skrivit ett flertal ungdomsböcker. Trilogin om Smilja, som även den utspelar sig på Balkan, har tidigare översatts till svenska.- Sofia Sxehili. Som en skildring av Förintelsen under andra världskriget är Koltrastslätten, men med den oerhörda komplikationen att det är grannar som skjuter och skär halsen av varandra i Kosovo. Inbördeskriget i det forna Jugoslavien skildras med plågsam realism. Författaren väljer rätt metod; om inte våldet framstår som vedervärdigt vämjeligt har skildringen ingen effekt på läsaren. Huvudpersonen är 16 år och han tvingas fly sedan han undkommit en massaker. Han är Kosovoalban och han upplever strider, tortyr och övergrepp av serber mot albaner och i viss mån vice versa. Skildringen äger en plågsam autenticitet. Perspektivet är albanskt, muslimskt, men författaren intar en vacklande neutral inställning. Språket är bitvis mindre gott med felaktiga talspråkliga pluralformer, men det språkliga helhetsintrycket är godtagbart. Inledningen är omständlig och mångordig men efter hand ökar tempo och intensitet. Tidigare finns boken Adems flykt (1998) av Alice Mead, men Koltrastslätten lever kvar längre efter avslutad läsning och minner om en katastrof som inträffat blott för några år sedan.- Jan Hxansson. Mats Larsson: Kungagraven Mats Larson är 42 år och debuterar på ett förtjänstfullt sätt med denna ungdomsbok. Författaren är uppvuxen i stadsdelen Rosengård i Malmö och har hämtat erfarenheter därifrån. Boken handlar om Primus, som på sommarlovet blir skickad till Kivik, där hans moster och morbror har en husvagn på campingen. Under sköna sommardagar med bad, golf och en ny vän börjar det helvete han varit med om komma upp till ytan. Han minns sin suput till far, som slog och hånade och så småningom också något annat, som ger mardrömmar. Mats Larson kan berätta på ett fängslande sätt. Hans språk är både okonstlat och välavvägt. Primus tankar och känslor väcker intresse och medkänsla. Författaren skildrar en pojke som farit illa, men också en ljusare verklighet, där livsglädje finns. Eftersom det existerar misshandlade barn och ungdomar, känns det bra att läsa denna nyanserade berättelse. Boken passar både för pojkar och flickor i tonåren.- Monika Axhlberg. Mats Larson bor i Älmhult och arbetar med produktutveckling på Ikea. Han är uppvuxen i Skåne, och det är därifrån han hämtar miljöer och personer i sin debutroman. Den handlar om en pojke, hans alkoholiserade pappa, sommarförälskelse och om det onämnbara; att bli sexuellt utnyttjad av pappans suparkompis. Mats Larson väjer inte för det riktigt svåra; utan att bli vare sig överdrivet rå eller utslätande undanglidande nämner han saker vid deras rätta namn. Allt är sett ur pojkens perspektiv, vilket ger en stark närvarokänsla och hög trovärdighet i den psykologiska skildringen. Trots det otäcka ledmotivet finns i hela berättelsen ett stråk av glädje och värme. Människor runt pojken ser honom och stöttar honom, vilket inger hopp och tilltro till vuxenvärlden. En härlig läsupplevelse om ett svårt ämne för ungdomar från 13 år och uppåt.- Katrine Hxamori. Jurgis Kuncinas: Tula Den litauiske romanförfattaren, poeten och översättaren Jurgis Kuncinas (1947^2002) mest kända roman, Tula, utkom i original 1993. Handlingen utspelar sig huvudsakligen i den litauiska huvudstaden Vilnius mot bakgrund av det sönderfallande Sovjetimperiets bistra vardag. Kuncinas skildrar sin hemstads miljöer och ofta färgstarka individer i samhällets utkant med kärleksfull inlevelse och inte sällan drastisk humor. Berättarjaget, en medelålders man med förmågan att vid behov kunna förvandla sig till en fladdermus, blickar tillbaka på sin korta romans med den unga Tula, som efter döden framstår som hans livs stora kärlek. Kuncinas berättarstil är mustig och oförutsägbar med fritt flödande infall och överraskande perspektivbyten, där nuet och det förflutna ständigt möts och går in i varandra. Ett förord förtydligar bilden av författaren och hans miljöer. Översättningen vittnar om inlevelse och kunnighet; den svenska språkdräkten är av bästa kvalitet. I texten förekommande utländska ord och uttryck ges nödvändig förklaring. En stimulerande läsupplevelse, tillgänglig för de flesta läsargrupper.- Arne Sxäll. Humorkompaniet: New Europe - New borders New Europe ^ new borders var temat för en internationell skämtteckningstävling vars bidrag samlats i en bok med samma namn. Resultatet är världsomfattande: 108 konstnärer från 30 länder medverkar med 170 illustrationer. Tillsammans har de skapat en satirisk samtidsbild över den moderna världen och dess politik, skildrad med humor som skapar eftertanke. Varje konstnär har sin personliga tolkning, men synen på ett enat Europa är snarlik. Landsgränser är en politisk fråga som berör folk jorden runt. Allt är inte briljant, men här finns många bra och humoristiska teckningar. Det är fascinerande så informativ en enkel illustration är; en bild talar all världens språk. New Europe ^ new borders är en viktig och aktuell nutidsskildring som både roar och oroar. Bokens format är stort: varje bild får en generös och lättöverskådlig yta. Det är tacksamt att det inte snålas med utrymme och kvalitet när det är uppenbart att EU och ämnet nya gränser engagerar människor i hela världen.- Gabriella Txuric. Hübner, Franz. Gnällige Gurra. Text: Franz Hübner. Bild: Mario Kessler. Författarhuset. Övers. fr. ty. av Stellan Sjödén. Orig:s titel: Meckerfritze. 32 s. Tvärformat (24 x 17 cm). 3 år och uppåt. Bilderbok. Över ett traditionellt tvärformat följer vi Gnällige Gurra - igelkotten som letar nattro utan framgång. I hönsgården störs han av kackel, i björnidet av björnens snarkningar och i skogen av hackspetten. Kesslers illustrationer sträcker ut sig över helsidesuppslagen där texten vilar på vänstersidan och de lite seriehumoristiska djuren agerar på den högra. I blandteknik bildas en mjuk omgivning av varma gulröda toner. Nattens vandringscirkel sluts åter i hönshuset, dit alla djur har flytt för gemensam sömn i stormen. Berättarröst och dialoger varvas naturligt. Men språket i översättningen är bitvis en grammatisk oreda. Bland annat försvårar felaktiga kommateringar och långa tillkrånglade meningar läsningen. Vissa av meningarna känns dessutom ordagrant översatta, till exempel "Gurra vandrar en stund omkring i mörkret". Att denna beskrivning illustreras av ett uppslag i dagsljus gör inte det hela bättre. En redaktörshand kunde kanske ha räddat denna bok till en oförarglig bagatell. Nu är den inte ens det.- Stina Zxethraeus. Femton färgbilder breder ut sig över var sitt uppslag. Tyngdpunkten i samtliga bilder är på högersidorna, medan texten återfinns på vänstersidorna, där bilden oftast flyter ut som en suddig och ganska intetsägande bakgrund till texten. Uppläggningen känns monoton och fantasilös. En fördel kan vara att lässvaga barn kan hitta en konsekvent struktur och det kan möjligen underlätta läsningen. Ett par sidor är dock svåra att läsa eftersom bakgrunden är orolig. Bilderna är grova och färgskalan ofta murrig. Stilen verkar snarast vara avsedd att vara humoristisk. En igelkott går från djur till djur och gnäller för att de stör honom. Det hela blir dock både tjatigt och förutsägbart - budskapet, att man inte ska vara gnällig, är övertydligt. Trots budskapet måste jag tyvärr gnälla; berättelsen saknar liv och must och charm.- Birgitta Exmanuelsson. Sarri, Margareta. Villjus. Författarhuset. 210 s. Karina och hennes döttrar Minna och Nanna har inte de bästa relationer. Karinas liv har varit fyllt av svekfulla och brutala män, kamp för ekonomi och för att inte slås ut. Minna fortsätter på samma linje, utnyttjad och slagen i sin längtan efter att bli sedd. Nanna flyr till Sydamerika, men bär även hon på "arvet från sitt förflutna". Båda döttrarna lastar sin mamma för tillkortakommanden i sina egna liv. Men kan man göra mer än "så gott man kan"? Karina tycker inte det, även om samvetet gnager. Det här är en inträngande roman om känslor, relationer och livet, berättad ur de tre kvinnornas olika perspektiv. Svek och livets ofullkomlighet, präglingens betydelse liksom vårt eget ansvar att skapa våra liv är ämnen som berör oss alla, ibland obehagligt smärtsamt, ibland med en förlösande känsla. Språket är enkelt men målande, rent och berörande. Margareta Sarri har tidigare skrivit ett dussintal romaner.- Irene Axhlberg.