"En plats i paradiset" är en roman om en människa, men också en skildring av den svenska rädslan för främlingar. Författaren Hama Dostan skriver om de konflikter och problem som ofta diskuteras i slutna sällskap, men nästan aldrig på ett så rakt och osentimentalt sätt som i den här boken.
--- Det var länge sedan jag läste en bok som kändes så angelägen.
--- Hama Dostans berättelse borde läsas av alla politiker och andra som arbetar med samhällsfrågor. Den skulle också fungera utmärkt som läromedel i skolan.
Jonas Hållèn/ Lärarnas Tidning 2004

Kulturkrockar i ett främmande paradis
"Flykten från Irak skildras i ett uppdrivet berättartempo och bjuder många gånger på en andlös spänning. Men det är när Kadir anländer till Arlanda som flyktingperspektivet lyckas komma hudnära.
I dialogen och genom den inre monologen lyckas författaren synliggöra flyktingens två världar - två världar som endast har utanförskapet gemensamt. Det är till ett främmande paradis som Kadir anländer och om vägen dit var svår så är den fortsatta vandringen ännu hårdare. Kulturkrockarna blir många och kraftiga i romanen".
Ulf Malmqvist /Helsingborgs Dagblad

"En plats i paradiset" är mitt första möte med Hama Dostan. Det har varit ett omskakande möte. Hama Dostan skriver på ett erövrat språk - han kom till Sverige 1979 - om erfarenheter som infödda svenskar sällan kommer i närheten av. Här finns ingenting av litterärt snobberi, av trender eller moderiktningar. "En plats i paradiset" är en enkelt och rättframt berättad historia om en ung kurd som flyr från förföljelserna i Saddams Irak och får politisk asyl i Sverige.
--- "En plats i paradiset" är en osofistikerad men mycket läsvärd berättelse om att inte höra hemma någonstans. Det individuella främlingskapet i Kadirs gestalt ställs mot det kurdiska folkets hemlöshet i en värld där härskarna driver sitt cyniska spel, antingen de sitter i Bagdad, Washington eller Ankara. Det är skrämmande men nyttig läsning och det är bara att hoppas att Hama Dostan har kraft att fortsätta sin romanserie om Kadir och människorna i Halabja.
Åke Leijonhufvud/Sydsvenska Dagbladet

Tortyren suddar ut all självkänsla
Hama Dostan skriver en konstlös men intensiv krönika, som både är en samtida kurdisk etnografi på vardagsnivå, och en emigrant- och exilroman om flyktingens kulturkonflikter och vilsenhet.
---Men det intressantaste med denna självbiografiska kurdiska folklivsskildring hemma och borta är ändå gestaltningen av berättarens själsliv. --- Rädslan för diktaturens kreatur och deras godtycke leder till en fullständig utplåning av all framtidstro.
Tortyren raderar ut all självkänsla och all tillit. För den som vill veta något om vad människor på en svensk flyktingförläggning kan ha för erfarenheter i bagaget är Hama Dostans roman ett mycket starkt vittnesmål.
Björn Gunnarsson Göteborg Posten

Paradis med svärta i Saddams Irak
Platsen är osäkerhetens och förföljelsens, tortyrens och flyktens, men också längtans, minnets och uppväxtens - mer bestämt irakiska Kurdistan. Och flyktens. Den flykt som innebär att inte få vara i lag med dem man älskar, att man inte kan fortsätta att tänka och tala i sitt språk, den flykt som är flykt från något mer än till något.
--- Hama Dostans roman "En plats i paradiset" borde få stor uppmärksamhet i det den är en berättelse om de ohyggligheter som sker i kanten och mitten av civilisationsprocessen och en berättelse om den klyvnad, de möjligheter och de risker uppbrott och påtvingad flykt innebär för såväl de flyende som för de mottagande - det vill säga vi som denna gång slapp fly och i stället fick värdens uppgifter på vår lott.
---"En plats i paradiset" är en av de där berättelserna som kommer att följa en länge, som ett tankens svällande kärl i vilket andra episoder och tankar kommer att stoppas.
Bengt Söderhäll / Gefle Dagblad

Han flydde från Saddams helvete
... till en mardröm i Sverige. Gunder Andersson läser en stark roman Just när Saddam Husseins tortyrkamrar och dödsceller öppnas för omvärldens blickar utkommer Hama Dostans breda roman En plats i paradiset, som till stora delar utspelar sig i irakiska Kurdistan. Bättre draghjälp inför bokhandelslanseringen kunde den knappast få.
Inte för att den borde behöva någon draghjälp, detta epos om en kurdisk invandrares vindlande livsöde är starkt nog i sig. Men böcker från små förlag tenderar ju att försvinna i bokhandelshyllorna.
---
Hama Dostan har skrivit ett både gripande och angeläget samtidsepos, en bok jag önskar många läsare. Inklusive dem som har att hantera invandrarfrågorna. Här finns avsnitt som till och med borde kunna få ett stenhjärta att mjukna.
Gunder Andersson/Aftonbladet

Gripande skildring från Saddams diktatur En plats i paradiset skulle kunna vara en skickligt komponerad äventyrsroman med en dramaturgi enligt konstens alla regler. Men det är den inte. I stället är En plats i paradiset en dokumentärroman med verkligheten som dramaturg. Och denna dramaturgi är - tragiskt nog - lysande. Ingen fiktion kan någonsin komma i närheten av vad verkligheten förmår åstadkomma. Det blir man smärtsamt påmind om efter att ha läst Hama Dostans bok. Det outhärdliga nuet ställs mot en oviss framtid. Bågen är spänd och läsaren drivs som en katapult sida för sida fram genom den över trehundrafemtio sidor tjocka boken.
--- Om det bara vore för spänningen så vore En plats i paradiset inte mycket att orda om. Men En plats i paradiset är ingen kriminalroman, hur gastkramande den än må vara. Det är en bok om terror och förtryck, om vad människor är i stånd till i en diktatur, om flyktingskap och svenskhet sett ur ett icke-svenskt perspektiv. En sådan bok borde varje svensk politiker och byråkrat läsa.
Lennart Lindskog/Bohusläningen

Extrem och allmängiltig
Kadir är visserligen uppdiktad, men också högst sannolik. Hama Dostans andra roman En plats i paradiset - en fristående fortsättning på "Som en svart vind" - är närmast att betrakta som en självbiografisk berättelse, en berättelse som korsas av och löper parallellt med tusentals andra flyktingöden. Romanen är på en gång extrem och allmängiltig.
---
Det trovärdiga beror inte bara på att det mesta antagligen är självupplevt, utan också på att Kadir är en så kluven människa. I egenskap av försvarsadvokat bidrar han till att lindra straffet för till exempel hedersmord, vilket ger honom ohyggliga samvetskval. Han har ständiga dispyter med sin mor, som han ju ändå älskar. Han är till sin natur föga religiös, men bär likväl på en gudsbild, omöjlig att radera. Han inleder ett hopplöst, socialt sett, förhållande med sin döde kusins vackra änka. Han dränker sin ångest i sprit och besöker bordeller. Han vill inget hellre än den kurdiska befrielsen, men han tror inte på väpnad kamp. Han älskar sitt land - och hatar det.
ERIK BERGQVIST / SvD


Från Irak till Sverige
Man känner igen stil och uppläggning i Dostans nya bok. Det är samma myller av personer, samma brusande mängd av namn, händelser och uppslag.
De vidrigaste tortyrscener i Irak varvas med tokroliga möten mellan det svenska och det kurdiska.
Hama Dostan vänder inte fördomarna in och ut. Kurderna är människor med sina begränsningar, liksom svenskarna. Exilen gör människor tydligare, vardagen har svårare att få fäste. Han blundar inte för den traditionstyngd som lett till de omtalade hedersmorden, men beskriver också mer "liberala" traditioner i den kurdiska gruppen. En mycket lång inväxning i våld och krig är ingen enkel grund att bygga svenskt medelklassliv på.
Jag föreställer mig att det här är en användbar bok, inte minst för alla som tvärsäkert skriver debattartiklar om etnicitet och anpassning bland flyktingar. Vad Dostan visar är komplikationerna, rötternas djupa förankring och den långa tid som förmodligen måste gå innan en ömsesidig och respektfull integrering har ägt rum. Som litterär skildring ger den också en uppfattning om svårigheten med en modernisering och demokratisering av den irakiska staten. Kriget blev kort, normaliseringen kommer att bli mycket lång.
Jan-Olov Nyström

Kulturkrock i frihetens land
Hama Dostan har en lågmäld berättarton och utan att ta till särskilt starka ord leder han lugnt men bestämt läsaren genom dödsceller och tortyr, vardagstankar och kärlek.
Det fungerar alldeles utmärkt. Är man väl inne i berättelsen har man svårt att lägga den ifrån sig.--- Det gäller inte minst den del av berättelsen som utspelar sig i Sverige. Hama Dostan berättar om ensamhet, utanförskap, längtan, rotlöshet och kulturkrockar.
Helene Claesson/Vestmanlands Läns Tidning

Jagad i Irak - främling här
Författarens initierade skildring av förhållandena under Saddam Husseins hänsynslösa diktatur ger en ram för vad som sker i Irak just nu. Dessutom placerar han en rad svenska samtidsfrågor i fokus--- Det handlar dels om sådant som berör integration och främlingskap i största allmänhet, dels om mer specifika problem, i synnerhet invandrarkvinnans dilemma och de föreställningar som ger upphov till så kallade hedersmord.
---Han är en receptiv och reflekterande iakttagare av sin omvärld, vilket gör att romanen växer till att bli en inträngande historia om samhälleliga omständigheter.
---Hama Dostan är en författare som rör sig på en existentiell egg. Han levandegör sitt stoff med en sjudande och myllrande folkrik realism, som gör avstamp i det självupplevda.
Och även om det står klart vilken uppfattning han företräder i skilda frågor är han påfallande allsidig i sin belysning.
Peter Grönborg

Irak har kommit oss kusligt nära denna vår. Dess karta är inristad i oss och dess människor tittar dag efter dag uppfordrande på oss från tv-skärmarna. Just då kommer kurden Hama Dostans bok En plats i Paradiset, som handlar om kurdernas lidanden, om terror, våld, kr ig och flykt och om svårigheten för främlingar att anamma ett nytt land. Boken är lika mycket roman som dokumentation. Den som läste Dostans debutroman Som en svart vind kommer att känna igen sig. INGER DAHLMAN/ Norrköpings Tidningar

tillbaka