Recensioner av Himlen under mina fötter

Berättelsen blir levande och man kan som läsare nästan ta på handlingen. "Himlen under mina fötter" är ingen bok man berättar om på en fikarast. Det är en komplicerad berättelse, trots att den tematiskt egentligen är ganska enkel: ung fallskärmshoppande man träffar flicka, de blir tillsammans, men mannen tyngs hela tiden av tvivel. Och det är här det börjar bli svårt att förklara. - Sara Lagré, Labyrint. Läs hela recensionen i Labyrint


Skrivarsidan
"Berättelsen är fylld av spänning men är främst ett porträtt på en känslig, fin man som söker mening.
--- Bokens innehåll tränger igenom okänd terminologi och det blir sträckläsning kan jag lova!
Annette van der Maarel

Skrivarsidans betyg 4 skrivmaskiner

Det har gått över en vecka sedan jag slog ihop Anton Westmans debutroman och jag är fortfarande arg på killen som boken handlar om.
- Karina Sundkvist, Piteå-Tidningen.

I takt med att romanen fortskrider utvecklar sig även huvudpersonen till att bli allt mera osympatisk. Från att i början ha åtminstone samma kontakt med sitt känsloliv som Jan Guillou en vanlig tisdag, till att närmare slutet te sig som Patrick Bateman i "American Psycho".
- Peter Johansson, Alba.

I sina bästa stunder formar sig texten till en spiral av alla de känslor och ord som Rasmus är fullständigt oförmögen att nå. - Alla handlingar som fryser inne och den hand som han bara inte kan - och hur väl känner man inte igen sig här, vare sig man vill eller ej - räcka ut.
- Christer Boberg, Agamemnon.

Inte nog med att han skildrar en sport (fallskärmshoppning) som 99% av svenska folket inte känner till, han använder sig också av en huvudperson som man helst av allt skulle vilja slå på käften. Upprepade gånger. Svart, svart, svart och inga ljuspunkter finns som lyser upp.
- Kjell Dellert, Bokkanalen.

Ett ärligt språk som förmedlar sinnesstämningar förträffligt, vare sig det handlar om att göra ett olagligt hopp från en mast med polisbilarna väntande nedanför eller när han är hemma hos en kompis i Uppsala, på promenad i Stockholm eller är som en zombie i psykostillstånd hemma hos välmenande kompisar i stillastående lappländska Malå.
- Helena Mansén, Café Crème.

De hoppar fallskärm och de hoppar "base" (från höga stup och byggnader), de surfar på vatten och på snö, de åker mountainbike, skoter, längdskidor, slalom, snowboard, och när de inte kan göra det så springer de och ibland styrketränar de. Det märkliga är dock att de inte verkar finna något nöje i alla aktiviteter de hittar på.
- Anders Öhman, Västerbottens-Kuriren.

Bibliotekstjästs lektör (Emil Ekeblad) tycker att boken har den spännande romanens alla rätta ingredienser. Där finns en kärlekshistoria, där finns dödsfall och mordförsök och där finns livssorg och dödslängtan. Händelsekedjan bär långsamt iväg mot en tragedi....

Tillbaka