Jag minns fortfarande hur luften kändes den kvällen. Det var kallt på höjd. Jag var barfota och spretade med tårna och lät luften virvla mellan dem. Sedan blev det varmare. Jag visste inte exakt vilken höjd jag befann mig på, men jag var nere bland molnen, ulliga tussar som var resterna av dagens sommarvärme. Jag var ganska nära en tät liten molnrest och flög in mot den och såg min egen skugga, diffus med en regnbågsfärgad halo runtomkring, rusa ner längs den vita bergssluttningen. Molnets fot stack ut under mig och jag kände det gamla vanliga suget i magen när jag närmade mig den till synes kompakta ytan och föll in i den, allt blev gråvitt, och sedan kom jag ut på undersidan. Solen var skymd nu och ljuset förändrades. Jag lade mig på rygg och tittade upp mot molnens undre plan, gråskiftande, på väg att lösas upp inför kvällen. Luften var mycket klar.

Heaven is under our feet as well as over our heads. - Henry David Thoreau. Rasmus har tappat fotfästet i sin tillvaro och faller, bokstavligt och bildligt, oförmögen att få de egna vingarna att bära. Från att ha varit välanpassad läkarstudent och engagerad fallskärmshoppare famlar han nu efter något eller någon att gripa tag i. När självdestruktiva fritidsaktiviteter tryter övergår hans sensationssökande till känslomässig tortyr av sig själv och sin omgivning, och när inte heller det kan hejda hans fall blir han fysiskt våldsam. Efter att ha stulit sin flickväns motorcykel, misshandlat sin bäste vän och vandaliserat sin fallskärmsklubb flyr han till en ödegård i Lappland där, till sist, hans gärningar hinner ifatt honom. "Himlen under mina fötter" är en intensiv, naken berättelse om kris och vanmakt, men också om kärlek och längtan, och den klara himmel som är större än alla moln. Det är en ovanlig bok och vi på Författarhuset är glada över att ha den i vår utgivning. .