Som skridskoåkarna avtecknar sig
mot den februarisolsbelysta isen
framträder Du,
som en silhuett
mot Verklighetens orangegula skimmer.

Vad jag ser hos Dig
är bara Din skuggsida
dit ljuset inte når.

Att Du vänder på Dig
hjälper inte.
Du är i alla fall bara svart.
Och kommer Du tillräckligt nära
skymmer Du solen.

Om jag ska se
något annat än Din skugga
se Dina anletsdrag skulpteras fram
av ljuset
måste jag förflytta mig
så vi båda kommer lika nära solen.